Sedan Blygdläppen såg Merkurius och hans befjädrade underliv har fåglar blivit en vivid del av hennes liv.

Merkurius i himlen flaxar, kraxar, krymper i takt med att metallkärnan kallnar, det globala hopdragningen.

Måsen i himlen loskar mitt i prick, fågelskit i Blygdläppens hår. Sperma på hennes överkast. Det måste ändå tvättas och lite skit rensar magen, huvudet, nattsömnen.

Måsarna i hamnen är för många, de attackerar när Blygdläppen plockar kycklingben under sina strövtåg. Hon försöker fånga fåglarna med håv men det är svårt, superboss, och Blygdläppen fångar bara döda fiskmåsungar, super suger, som samsas med bananskal på trottoaren. Ikarosfåglar har åtminstone en gång flugit. Bananer har åtminstone en gång gett näring, vitamin, mineral och glädjehormon, troligen räddat någon från självmord, superfood.

Är det att föredra att vara en död fiskmåsunge, ett bananskal eller en blygdläpp?

Det går inte att sova naturligtvis, för luften runt Blygdläppen är för het vanligtvis. Hennes feberfrossa. ”Du har så mycket feber i dig” sa doktorn, ”det är mycket för immunförsvaret att tugga, svälja, smälta.” Lycka att lokaltidningen låg innanför Blygdläppens dörr, när hon löser korsord hittar bokstäverna äntligen hem.

Det är kul att ha en musa. En kanske inte bättre men en andra hälft att projicera världen på. Därför är det mycket bra att inte vara i ett partnerskap. Det vore ganska illojalt att använda sin pojkvän endast till att reflektera sig själv.

En ensam Blygdläpp och hennes stora själv smyckar sovrumsväggarna med vykort som Blygdläppen skickat till sig själv.

Venerna på Blygdläppens ben är blixtar, det är därför det är så varmt. Hennes väska tung och Blygdläppen hänger läppen, det är tungt att bära runt på sin lilla kropp och tungt att ha så mycket böcker på ryggen istället för på huvudet, böjd istället för rak. Brak.

När det är så här varmt lagar Blygdläppen glass på gröna ärtor. Hon slickar knivspetsen, skärbrädan, mixerstavens blad. Tuggar, alla smaker, tunga.

Gör sökandet efter en bättre/äkta hälft Blygdläppen till den falska hälften?

På väg mot Malmö och en lägenhet att kalla hem. I bussen igen kissnödig. Strategiskt. Det är svårt att känna något när urinen trycker på. Högtryck i Hamburg.

Das dumme Herz ist nur ein Uhrwerk. Urverk. Urvärk.

Ljuden värker sedan Blygdläppen tvingades stoppa öronproppar i hörselgången, för britten i sängen under henne snarkade förfärligt och stank för starkt av rakvatten. Man över bord, one man down. För många intryck för bara en Blygdläpp. Sinneslidande, sinneslidelse.

Klockan 18.00 bestämmer Blygdläppen sig, symbolik är hennes grej, hon ska på tinderdejt. Tittar in i varje Dönerimbiss längs vägen och hittar slutligen stans billigaste Lahmacun, 1 Euro och 50 cent. Imbecillt. Sedan köper hon en liter öl på netto, hinner kyla den en minut innan hon halsar den. Vidare villa.

Lite blyg på Reeperbahn blinkar ”Sexy sexy girls” och visst är hon en blygdläpp men hon är också ett konstprojekt. Se vad en blygdläpp tål. Strövtåg i hembygden längs Reeperbahn.

-Vermisst du deinen Freund

Nej, men hon saknar Freud.

-Ey, hey, hmm, I mean. Baby.

Hmmm, hon menar, hon har tillräckligt med sina nerver, no need for baby.

-Willst du auch was essen?

Was fressen?

-Ey dame! Willst du mit mir ausgehen?

Dammigt, danke, nein ler blygdläppen, blyga blicken ner, se upp. Alles oder nein. Alles oder ein. Alla för en. Alla eller en.

Utanför schwedische Kirche väntar han, a sign, a sigh. Luften ur hennes kropp, med ens så liten.

-I have seen people in Jerusalem, having nothing except a bed, and still being happy, who am I to complain?

Bli nunna är alltid ett alternativ. Strategiskt. Det är svårt att känna något annat när gud trycker på

-The sweds I met in the bar were asozial. It’s Hamburg slang, how should I explain asozial as you don’t know German slang.

Ah ah ah ahsozial.

-As soon as you mix hobby with money you’ve destroyed it to yourself.

Please baby tell me more about me.

-The world is bullshit

Bull, bull, bullskit, tur att jag är en tjur.

Han är ganska tråkig, men det är kanske språkbarriären eller att de röker some from Amsterdam, eller att målet självklart är sängen. ”I wanna hold you tight” ur högtalarna, tur att Spotify finns så man slipper snacka innan han trycker penisen erigerad mot Blygdläppen, hon känner den mot naveln, underlivet, överläppen. Den saknade blygdläppen. Det var ju den hon skulle hitta, ursäkta hon måste faktiskt gå och kryper under manskroppen, runt den erigerade penisen, hej då, hej då, you’re a nice guy and so but I have to go. Hon är på strövtåg i hembygd, hemblygd, hur skiljer man dem åt?

Ett minne köper beef jerky och morot på LIDL. Han vänder inte ens på huvudet, inte ens blicken mot Blygdläppen, kan ju inte veta att han är hennes minne. Svårt att veta vad man är och hur man handlar.

Reste der Unglücksbrücke von Genua gesprengt.

Resterna av olycksbron i Genua har sprängts.

Det var aldrig meningen att bron mellan henne och henne i hans gestalt skulle vara bindande. Brons mening är alltid ett explosionsartat ögonblick. Kunde vara osjälviskt, att dela med sig av varandra, bygga broar sägs vara något fint. Men i hennes och hans kropps fall, förfall, är det inte två stora kärlekar utan två stora själv som spelar. Han ser hur hon sprängs, hon ser hur han sprängs, han ser hur han sprängs, hon ser hur hon sprängs. Axelryckningar, tar för mycket energi att bry sig. Dessutom är det kul, både att se och att vara ett fyrverkeri.

Bussens säkerhetsbälte skaver som en för hård cykelsadel. Blygdläppen åt ihop två kartor p-piller och nu kommer vallmoblad istället för blod ur vaginan. Hon är noga med att alltid låsa cykeln. Den får absolut inte bli stulen för den är inte hennes egentligen.

Ibland klär Blygdläppen av sig så naken att hon bara är kropp, armar fäktar i luften.

Livet lättare i kjol.

Alla barn runt Blydläppen. I bussen skriker, restaurangen hoppar, parken rasar, vagnen snusar, huvudet manglas. När Blygdläppen manglar, saknar hon på dansk. Barnen hennes mangel, avsaknad. Men Blygdläppen har aldrig manglat, aldrig ens sett en mangel eller brytt sig om att skjortan är skrynklig. Den kunde ju lika bra vara en nattskjorta. Onödigheter och sånt trams har hon inget till övers för. Inget behöver hon och inget behöver henne. Ingen behöver henne och hon behöver ingen. Fast det är svårt att göra knipövningar när man alltid bara är en. En Blygdläpp kissar utanför egen dörr. Kan vara att markera revir. Eller skam.

Blygdläppen flyttar längst bak i bussen. Passagerarna längst fram pratar och prasslar för högt, stört, förstört. De frossar på alla frestelse utom Blygdläppen och ska det vara på det viset vill hon hellre vara ifred än få McDonaldspåsen upptryckt i ansiktet som en binda. Tryckeriverksamhet. Biljetten är bindande, du får inte hoppa av på annan hållplats än den som angivits.

För att somna snortar hon vallmoblad och sover med benen tills de vaknar av bebisskrik. Barn skränar ständigt, som vore de rädda att världen ska råka förbise dem, kropparna är ju så små ändå. Ett stort jag i en trång kropp. Blygdläppen vaknar till vansinne, vanmakt, vanans makt och stämmer in i skränet. Trots att hennes kropp sen länge växt färdig är växtvärken ständig, trängande, träsmak därbak.